Det härr är den senaste delen i vår serie ”en dag med”, där du får se mer bortom varumärket Angry Creative och lära känna våra otroliga medarbetare.
David Lockie: Så Farhan berätta om din bakgrund, hur hamnade du inom teknik-branschen?
Jag har alltid velat bli maskiningenjör faktiskt. Det gjorde också min mamma riktigt glad och jag älskade min mamma. Så det var som en ömsesidig förbindelse mellan oss att hon skulle hjälpa mig att bli maskiningenjör.
DL: Vad ville du göra med det? Vad var det med att vara maskiningenjör som du älskade?
När jag såg bilar eller motorcyklar, brukade det alltid fascinera mig. Det skulle vara så intressant att bygga bilar eller motorcyklar. Jag hade ingen aning om att det inte är något du faktiskt studerar inom maskinteknik!
DL: Det här var hemma i Pakistan?
Det var i Pakistan. Ja. Precis innan min kandidatexamen. Dessvärre är det väldigt hög konkurrens för att komma i på maskintekniska program på Universitet i Pakistan och jag kom tyvärr inte in. Det andra valet jag hade var datateknik. Jag brukade koda lite, men det var inte min dröm, men det var den möjligheten jag hade. Det var så jag blev programmerare.
DL: Tror du att du någonsin kommer att gå tillbaka till maskintekniken, har du hobbis som att bygga drönare? Eller tror du att när du går i pension kommer du att mecka med motorcyklar? Har du fortfarande den kärleken till maskinteknik?
Det är lite komiskt, jag har inte samma känsla nu. Genom åren har jag testat en hel del saker, och det enda jag kunde se mig själv göra förutom att frilansa är event management. När jag tog min kandidatexamen gick jag med i en organisation som heter ACM (Association for Computing Machinery).
Jag startade som fotograf för dem och så småningom började jag organisera evenemang för dem. Det är något som jag verkligen, verkligen älskade. Jag kan se mig själv som en event manager om jag inte skulle vara utvecklaren eller programmeraren. Att vara programmerare är något som betalar bra i Pakistan. Och naturligtvis måste man kunna betala räkningarna. Så jag kunde inte göra det på heltid. Och här är jag nu, som programmerare!
DL: Det låter som du skulle kunna vara en bra kandidat för att driva en lokal WordPress-träff eller kanske vara volontär på ett stort WordCamp. Event är en riktigt viktig del av WordPress ekosystem.
Innan jag hade varit på ett WordCamp tyckte jag alltid att WordPress var riktigt intressant och användbart, communityn var otrolig online. Men att efter kanske fem år med att arbeta med projektet, att faktiskt besöka ett WordCamp och träffa alla dessa andra människor som hade alla dessa olika erfarenheter, förändrade min relation till WordPress totalt. Jag tror att evenemang för communities är väldigt viktig för många människor.
Vi kanske kan hitta ett sätt att kanalisera din kärlek till event management och att vara webbutvecklare!
Jag tror att det skulle kunna vara riktigt trevligt eftersom det var ett tag sedan jag arrangerade ett professionellt eller akademiskt evenemang.
DL: Så du frilansade som webbutvecklare innan du började hos Angry Creative, eller hur?
Precis.
DL: Och hur länge var det?
Jag tror att det var i fyra eller fem år.
DL: Okej, och var det i första hand med WordPress? Eller var det andra tekniker också? Eller hittade du WordPress ganska tidigt och började specialisera dig?
Antingen var det mallutveckling, inte i WordPress – bara enkel HTML-utveckling, eller så var det projekt i WordPress, vanligtvis är den typen av projekt lättare att få när du är frilansare, och de betalar en anständig summa.
DL: Okej, så att gå från att jobba som frilansre till att jobba på en byrå, jag brukar jämföra det med att du går från att vara ett enmansband i gathörnet, till att istället bli en del av en orkester. Du väljer ett par instrument som du kan utveckla dina färdigheter med. Det var min upplevelse eller den upplevelse jag har sett andra människor haft. Hur var den upplevelsen för dig med att gå från frilansare till att vara en del av en byrå?
Det jag saknade med att frilansa var kontakten med mina kollegor. Innan jag frilansade var jag anställd på ett annat företag. Det är något som jag saknade för på det sättet får man lära sig saker varje dag. Bara genom att prata med dina kollegor, det kan vara tekniskt, det kan vara att du lär dig något som förändrar livet eller bara något allmänt. Det förde mig tillbaka till företagslivsstilen. Du har nog rätt i att man bara var en solosångare i gathörnet och nu får du synkronisera vad du gör med alla dina arbetskamrater och med kunskapsdelning tar det dig till en helt annan nivå, så det är något som jag saknade som frilansare.
Det var där Angry fyllde denna lucka. Jag brukade prata med kunder helt själv. Jag brukade programmera helt själv och det gör man fortfarande på samma sätt här på Angry, men det som har förändrats är att man får jobba med kollegor och dela saker med varandra varje dag.
DL: Trevligt. Är det något du saknar med att vara frilansare eller har tyckt är en utmaning mrd att bötja på en byrå?
Schema? Jag är hemsk på att planera min dag. Som frilansande kan man jobba klockan 03:00 om man vill. Så är det fortfarande med Angry, men med vissa begränsningar med att vi måste vara närvarande under dagen i några timmar, så jag tycker att det är lite utmanande. Jag jobbar på det, men det är fortfarande utmanande.
DL: Du är lite av en nattmänniska?
Ja, det är jag definitivt.
DL: Ja, det är en rimlig utmaning att ha antar jag. Men då gissar jag på att om du inte skulle vara närvarande under timmarna på dagen med alla andra så skulle du inte få fördelen av att arbeta med alla. Så ja, svårt att balansera.
Ja, ja. Det är som att du måste offra något för att få något
DL: Så jag antar att det leder oss vidare. Kan du berätta för mig om hur en dag i Farhans liv ser ut?
Vi har redan konstaterat att jag inte är en morgonmänniska! Jag vaknar runt 08:30, duschar snabbt och går till jobbet. Något som saknas i det avseendet är en väldigt trevlig frukost.
Jag tror att det finns två typer av människor – den ena tror på att frukost är mycket viktig och den andra är mer en middagsperson. Jag är på frukostsidan, men som saknas i mitt liv för, återigen, jag är ingen morgonmänniska så när jag vaknar har jag väldigt lite tid att ta mig till jobbet!
DL: Vilken är din favoritfrukost? Om du kunde äta vad som helst i världen skulle det vara som en svensk, en pakistansk eller engelsk frukost?
Det blir en pakistansk frukost. Det jag skulle älska att göra är att ha en paratha med ett stekt ägg eller kanske två. Ja, och så en jättegod kopp Chai. Okej. Det skulle vara min perfekta frukost.
DL: Kan du göra paratha själv? Eller har du hittat något bra ställe att köpa dem? Har du möjlighet att äta den här frukosten mycket? Eller är det mer en dröm?
I typ ett år eller så åt jag mycket paratha. Min syster bor typ 40 minuter ifrån mig. Så hon brukade göra dem. Hon stekte dem inte utan fryste dem.
DL: Så du besökte henne och tog med dig?
Ja, så jag kunde ta en varje morgon, steka ett ägg och sedan göra lite te. Perfekt. Det var min frukost innan jag började jobba på Angry. Men sedan jag började jobba på Angry har det försvunnit från mitt liv 🙁
DL: På helgerna då? Tycker du om att unna dig själv då?
Det gör jag faktiskt. Ja, jag gör antingen en omelett eller ett stekt ägg. Och lite te till det. Så ja, på helgen unnar jag mig själv.
DL: Underbart.
Så när jag har hemlängtan eller när jag känner att jag behöver äta ordentligt. Sedan besöker jag min syster och säger till henne i förväg att jag kommer så att hon kan laga något fantastiskt. Åh wow. Hon är en fantastisk kock. Så det är min flykt från verkligheten.
DL: Och vad är det bästa hon lagar? Vad är din favorit? Vad ber du henne att laga för mat till din födelsedag eller liknande?
Hon lagar en hel del saker. Riktigt trevligt. Om jag fick välja skulle jag välja lamm karhahi.
DL: Låter bra. Var var vi nu? Åh, så vi åt frukost och sen blev vi distraherade av mat! Så du kommer till jobbet och gör dina teammöten. Hur ser resten av din dag ut?
Morgonen brukar bara vara att jobba på ärenden. Jag tar en paus för lunch och jag äter min lunch ute med en vän eller själv beroende på om jag ser någon på campus gå förbi.
Jag har börjat gå till biblioteket på eftermiddagen, så att jag kan vara lite mer fokuserad, det är lite tystare och jag kan ta samma fysiska pauser och få vara runt människor. Sedan kör jag bara på med mitt arbete till slutet av arbetsdagen.
DL: När är det?
Jag brukar vara där till sex eller något för, ja, jag börjar min dag sent så det är klart att jag slutar sent. Efter jobbet går jag en liten promenad runt den närliggande sjön. Det tar ungefär en timme att gå runt sjön vilket verkligen är fantastiskt, det är alltid uppfriskande att göra det.
Efter att ha kommit tillbaka brukar jag laga mat, äta, ta en liten paus och titta på något.
DL: Okej, och då är du i princip klar? Eller tycker du om att jobba in på natten?
Det beror på mitt humör. Ibland jobbar jag lite mer. Det kan vara bokstavligen vad som helst. Det kan vara att redigera ett foto som jag tog för ett år sedan. Det kan vara att jobba på ett projekt med en vän till mig. Hon är DJ och han använder sig av visual art när hon spelar musik. Så jag pratar med henne och försöker hjälpa henne på bästa sätt.
DL: Tack för att du delar med dig av allt det där. Jag har en sista fråga. Vad skulle du säga till någon som funderar på att arbeta med Angry Creative eller jobba hos oss?
Jag är från Pakistan och det här är mitt första jobb här i Sverige, så jag kan bara jämföra med hur jag jobbar hemma och hur jag jobbar här. Jag tror att det är ganska normalt här. Hemma i Pakistan så förväntas du nästan jobba över varje dag, så är det inte här, vilket var lite förvånande. Man vill inte bidra till en dålig arbetsmiljö genom att ständigt jobba över. Du behöver bara göra det som är nödvändigt, vilket är riktigt skönt. Och självklart får du betalt för det. Så det var det första som var väldigt överraskande. Det andra var att man hemma ibland drog undan benen för varandra, vilket jag inte såg här alls.
DL: Hur menar du “dra undan benen”?
Jag menar, ta äran för någon annans arbete. Är du med? Och sedan undergräva andras förtroende vilket jag tycker är väldigt onödigt. Även hemma så brukade jag bara vara tyst och undra varför andra tyckte om att undergräva varandra?
Det var väldigt överraskande. Här är det tvärtom, faktiskt, alla stöder varandra. Alla försöker motivera varandra till det bättre, att bli bättre på det de gör. Den här kulturen på Angry var mycket överraskande. För mig, vet du, motiverar det en varje dag att, att vara trevliga mot varandra, att vara snälla mot varandra, att lära sig mer tekniska färdigheter och att bli en bättre programmerare och en bättre person i allmänhet. Det är riktigt coolt.
En tredje sak som jag skulle vilja nämna från mitt arbetsteam. Kulturen i vår stand up är fantastisk. Om du vaknar och du inte känner för att jobba idag, du går in på stand up-mötet. Alla drar ett litet skämt. Du vet, alla verkar ha ett leende på sina läppar, även om de går igenom saker i sitt liv. Men bara att se det, du vet, motiverar dig och du känner att du inte är ensam om det här, du fixar det här och låt oss ta an dagen. Vi är alla bara människor som försöker göra ett bra jobb, eller hur?
DL: Det är verkligen härligt att höra mannen. Det låter som att du har en positivt upplevelse här, det värmer i hjärtat!
Det har jag definitivt. Ja, jag är glad att jag är här. Jag är glad att jag började hos Angry Creative.
Om du är intresserad av att jobba med ett företag med fokus på WooCommerce och som alltid behöver bra webbutvecklare, ta reda på mer och kontakta oss gärna!